tisdag 8 mars 2011

Ännu en personlig berättelse

Idag den 7 mars 2011 skulle jag, första dagen efter sportlovet, åka till Tumba där jag går i skolan från Nynäshamn där jag bor. Det är en lång resväg till Tumba, ca 1 timme och 15 minuter, men jag har aldrig ångrat valet av skola, trots mycket problem med pendeltågen i mina tre pendlarår.

Idag hade jag bara en lektion som var 1h och 20 min lång, vilket skulle innebära mer tid på pendeln än i skolan, men vad gör man inte för skolan? Jag tog 11.07 tåget från Gröndalsviken och kom till Tungelsta, där jag får reda på att jag måste åka buss därifrån till Västerhaninge, sedan ännu en buss vidare till Jordbro, och sedan att det är 30 minuters förseningar på resten av tågen pga en nedriven kontakt i Älvsjö.

Bestämmer mig då för att vända och åka hem för att jag skulle praktiskt taget kommit fram till skolan när min enda lektion var slut. Vi står då kvar i Tungelsta i en halvtimme innan tåget ska vända och åka tillbaka till Nynäshamn igen, och när tiden väl är inne så blir tåget strömlöst. Vi får stå kvar i Tungelsta i ytterligare 25 minuter för att invänta nästa tåg från Nynäshamn, och har då stått i Tungelsta i en knapp timme.

Jag var tillbaka till Gröndalsviken 12.44 och hemma innanför min dörr kl 13.02, och har då varit på resande fot i över 2 timmar, från att jag lämnade hemmet 10.50. Här har SL berövat mig på kunskap, slösat min tid och gjort mig riktigt jävla förbannad. Inte alls kul start på veckan.

Tänkte att det kunde vara något att framföra till någon högt sittande inom SL om du pratar med dem igen.

-Sandra Lourié, 18, Nynäshamn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar